Bröllop utan en susning

Vi hade en tid att passa idag, jag och Rosen, klockan 11.00 var vi nämligen bjudna på vårpicknick, eller som jag tolkade det – en liten uppvärmning inför vad som komma skall då de bjudande vännerna snart behöver flytthjälp till det nyköpta huset. Kanske borde jag läst mellan raderna i de senaste dagarnas restaurangbokning, hårspraysprat Läs Mer »

Bröllop utan en susning

Vi hade en tid att passa idag, jag och Rosen, klockan 11.00 var vi nämligen bjudna på vårpicknick, eller som jag tolkade det – en liten uppvärmning inför vad som komma skall då de bjudande vännerna snart behöver flytthjälp till det nyköpta huset. Kanske borde jag läst mellan raderna i de senaste dagarnas restaurangbokning, hårspraysprat och flugståhej. Men icke. Inte heller när meddelandet pep till i telefonen vid niotiden och vi uppmuntrades till varma, lite ömma (fast jag läste faktiskt oömma) kläder för en friluftsaktivitet i anslutning till picknicken fattade jag något. Bokstavligen klev jag över en, tillfällig men tydlig, ledtråd i form av ett hjärta i trottoaren på vägen dit men ändå visste haksläppet inte sin gräns när jag kom fram och de stod där så fina, så uppklädda och så sockerdrickspirriga som man bara är när man ser sin bebis via ultraljud första gången. Och när man precis ska gifta sig.
 
Systern med sin sambo var där och lilla S och gemensamma kompisparet med sin dotter och jag och Marsipanrosen. Och vigselförättaren Berit förstås. Stackars Jesper fick via en knackig Viber-linje till Beijing ta emot den glada nyheten och han kunde inte riktigt dölja sin besvikelse över att missa det hela. Så typiskt att det krockade med den där tjänsteresan, men vad gör man när man liksom bara gifter sig en gång och just den sjätte april tvåtusentretton kändes bäst.
 
Jag grät en skvätt och gladdes samtidigt åt att årets första riktiga vårdag gjort att jag tagit med mig systemkameran  så att jag kunde föreviga hela kalaset för jo, sen åt vi den ljuvligaste picknicklunchen på den här sidan jesu födelse tror jag och skålade med bubbel och jag fick berätta hur det var när vi inte riktigt kände varann än och jag och Jesper gifte oss ett stenkast därifrån. Marsipanrosen kröp omkring på en jordgubbsfilt i sina nya gummistövlar storlek 20 och solen gjorde både oss och chokladbiskvierna svettiga. Tack för att jag fick vara med på eran fina dag herr och fru A L! Även fast jag var iklädd fleeceunderställ och skor i Gore-tex.
 

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Saras personliga

  • skogsvagen14_bergkvara06 Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

    Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man Läs Mer »

  • img_5454.jpg Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • img_5337.jpg Helgpeppen!

    Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen Läs Mer »

  • Steg ett mot nytt badrum

    Många (läs: min storayster till exempel) skulle troligen ha ett helfärdigt underlag med ritningar och produktlistor innan de drar igång en renovering. Eftersom jag tycker det är viktigare med rätt saker så kanske vi börjar i fel ände ibland. Som i helgen när Jesper hittade ett Gjutjärnsbadkar på Blocket. Eller på Blocket förresten, snarare 35 Läs Mer »