Änd mattanterna just left the building.

Hade någon bestämt att jag skulle sluta amma för sisådär ett halvår sedan och några månader framåt hade jag troligtvis jublat. Jag kände mig som fånge i min egen kropp och Rosen höll på att snutta mig till vansinne. Sen introducerades smakportioner och så småningom riktig mat och jag ammade bara nattetid. Fast det var Läs Mer »

Änd mattanterna just left the building.

Hade någon bestämt att jag skulle sluta amma för sisådär ett halvår sedan och några månader framåt hade jag troligtvis jublat. Jag kände mig som fånge i min egen kropp och Rosen höll på att snutta mig till vansinne. Sen introducerades smakportioner och så småningom riktig mat och jag ammade bara nattetid. Fast det var liksom drive in tyckte Marsipanrosen, men utan att åka vidare och istället parkera vid lucka tre och håva in beställning efter beställning (mest cheeseburgare och andra minimål) he-ela nätterna igenom. Sen kom den där tjänsteresan som maken åkte iväg på och lämnade mig som mamma på täppan. Tillsammans med  magsjukan. Plötsligt sov ongen hela natten och jag flyttade in i gästrummet eftersom tricket verkade vara att separera kök från matsal så att säga. Dessutom dopade vi Rosen med välling och plötsligt började mattanterna bara servera frukost.
 
Åh så mysiga de där frukostbufféerna var! Jag och Rosen – ögonkontakt och hålla handen. Romance. Sen hände nåt, från en dag till en annan så sades mattanterna upp, med omedelbar verkan. Vet inte om det kan varit något hårstrå i maten eller så?! Fluga i soppan? Jag har försökt luskat och medlat men inte heller hjälpte det att jag grät en skvätt och åberopade LAS. De är och förblir uppsagda p g a arbetsbrist de arma stackarna och jag fick inte ens ta adjö. Och Marsipanrosen då? Ja hela historien verkar inte bekomma henne det minsta, hon är som en sån där iskall magnat som köper upp små bolag blott för att likvidera dem. Och den enskilda firman Amning är numer ett minne blott, trots att jag förstått att mattanterna envist demonstrerar sin kunskap och bröstar upp sig och gråter PR-tårar så det gör ont i mig… Fast Mamning AB har just blivit börsnoterat vad jag förstod vid senaste niomånadersrapporten.
 
-Talking to me?
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

15 kommentarer på "Änd mattanterna just left the building."

  1. .charlotta skriver:

    Haha jag äälskar dina underbara texter!! San enteprenör ni fått till dotter 😉
    Ha en härlig dag!

  2. .charlotta skriver:

    *sann

  3. Malin skriver:

    Haha, underbart skrivet! <3 Du borde skriva en bok! 🙂

  4. Linnea skriver:

    Kan bara hålla med föregående talare (skrivare). Du skriver verkligen väldigt roligt. skulle defintivt kunna bli en bok eller åtminstone krönikor.

  5. Linnea skriver:

    Hej Zara!
    Jag har en fråga. Hur tänkte du när du startade din blogg? Jag har nu i över ETT ÅR gått och funderat på att starta en blogg, funderat på olika teman, namn osv men kommer inte till skott. Har massa idéer, men tycker uppenbarligen att det hela känns lite läskigt. Är väl mest rädd för vad folk ska tänka och tycka… och det faktum att man skriver saker som vem som helst kan läsa. Även om det på sätt och vis är meningen så är det ju också lite läskigt. Tvekade du nånsin? Tack på förhand! /Linnea, som ställer denna fråga till dig då din blogg var den första jag började följa 🙂

    • Först och främst Linnea. Oh boy vad jag känner mig hedrad av att Little Miss Fix It tog din bloggföljar-oskuld!
      Men till din fråga. Hmm, eftersom jag började blogga redan för sju år sedan då fenomenet var rätt nytt och sökmotoroptimering inte ingick i min vokabulär och jag inte hade någon aning om vilken genomslagskraft bloggar skulle komma att ha så tänkte jag heller aldrig efter innan jag startade. Något man ska vara medveten om är ju att bloggen är lite som livet självt, det rör på sig. Utvecklas och förändras. Jag har aldrig haft några betänkligheter gällande att alla kan läsa det jag skriver. eller jag menar, så klart att jag sållar ibland och inte skriver just det som faller mig in alltid, men det är ju det som är det fina i kråksången. Man kan var precis så ytlig, informativ, saklig eller hittepåig som man vill i sin blogg. A och O är dock att ha tid och ambition att hålla den levande med relativt jämna uppdateringar så ställ dig bara frågan om du kan ge den det. Annars – tänk inte så mycket, kör bara! Kram och lycka till

  6. Anna skriver:

    Hej, hallå! Vilken fantastisk beskrivning av matprocessen! Älskar dina beskrivningar och liknelser! Heja, heja!

  7. Elin skriver:

    Känner igen mig (min tös är ungefär lika gammal som din) för ungefär så gick det även till när mina mattanter kastade in handuken, att de dessutom hade mage att lämna två tomma matkassar, tycker jag är höjden av svek.

    Ditt sätt att skriva är så härligt, roligt och dina ideer gör att man vill härma!

    Trevlig helg och kalas!
    //elin

  8. Anna m Ludde skriver:

    Vad sjukt att hon kan hoppa av sitt beroende bara sådär liksom!

    Håller med ovanstående, du borde åtminstone bli krönikör på någon mammatidning! 🙂


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Saras personliga

  • skogsvagen14_bergkvara06 Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

    Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man Läs Mer »

  • img_5454.jpg Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • img_5337.jpg Helgpeppen!

    Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen Läs Mer »

  • Steg ett mot nytt badrum

    Många (läs: min storayster till exempel) skulle troligen ha ett helfärdigt underlag med ritningar och produktlistor innan de drar igång en renovering. Eftersom jag tycker det är viktigare med rätt saker så kanske vi börjar i fel ände ibland. Som i helgen när Jesper hittade ett Gjutjärnsbadkar på Blocket. Eller på Blocket förresten, snarare 35 Läs Mer »