På tu man hand

Sitter i bilen på väg till sommarens första bröllop. Bara jag och mannen. Marsipanrosen hjälpte farfar att vattna blommorna mesan de väntade på farmor och couldn’t care less att vi åkte sist vi såg henne. Jahopp, på tu man hand alltså. I 1,5 dygn. Mysigt, pirrigt, tomt, härligt, självklart, konstigt och med känslan av att Läs Mer »

På tu man hand

Sitter i bilen på väg till sommarens första bröllop. Bara jag och mannen. Marsipanrosen hjälpte farfar att vattna blommorna mesan de väntade på farmor och couldn’t care less att vi åkte sist vi såg henne. Jahopp, på tu man hand alltså. I 1,5 dygn. Mysigt, pirrigt, tomt, härligt, självklart, konstigt och med känslan av att vi glömt något i en salig blandning. Det är väl så här det är nu, vår familj är treenig och varje utflykt utanför stadsgränsen känns annorlunda i någon annan konstellation. Men. Trots att jag redan längtar efter de där gosiga tjockkinderna, efter små små knubbiga händer som klappar, snabba hasande miniknän över golvet och den gulligaste rösten i långa obegripliga haranger och det lilla ET-långfingret som pekar på allt spännande överallt hela tiden så ska jag njuta till fullo. Av klänningen utan yoghurtfläckar, av örhängena som får dingla och av att prata vuxenspråk, njuta en lång middag, dansa och skratta och hålla om min man, titta in i hans vackra isgröna ögon och prata om sånt som det var länge sen vi pratade om. Jag ser redan fram emot nattens taxiresa till hotellet då vi danssvettiga och lite berusade går igenom dagens händelser: -visst var hon trevlig, vad kul det där talet var och inte visste jag att han kunde dansa så..?! Och jag ska luta huvudet mot hans axel och borra in näsan i glipan mellan nackhåret och skjortkragen och andas in den bästa doften jag vet och våra händer är sammanflätade så perfekt och påminner oss om varför just vi passar så bra ihop. Den ena kommer säga: -undrar om Boosan vaknat och ätit välling än? Och vi båda kommer vara rörande överens om att henne gjorde vi bra och att vi längtar tills det blir morgon och vi ätit hotellfrukost och kan åka och hämta hem den tredje musketören…


6 kommentarer på "På tu man hand"

  1. Carina skriver:

    Vilket supermysigt och fint inlägg!

  2. Åsa skriver:

    Så fint!

  3. Ida skriver:

    Åh det är så man släpper en tår! Hoppas det blev som du skrev.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Saras personliga

  • skogsvagen14_bergkvara06 Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

    Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man Läs Mer »

  • img_5454.jpg Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • img_5337.jpg Helgpeppen!

    Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen Läs Mer »

  • Steg ett mot nytt badrum

    Många (läs: min storayster till exempel) skulle troligen ha ett helfärdigt underlag med ritningar och produktlistor innan de drar igång en renovering. Eftersom jag tycker det är viktigare med rätt saker så kanske vi börjar i fel ände ibland. Som i helgen när Jesper hittade ett Gjutjärnsbadkar på Blocket. Eller på Blocket förresten, snarare 35 Läs Mer »