15 månader

Inte 1 men heller inte 1½ utan precis mitt emellan är vi nu. En toddler av rang som just tultar runt och upprepar precis allt som sägs likt en papegoja. Som klättrar på stolar, på bord, upp i fönster…   En Minion. En Mini-Me.   Alltså, mitt hjärta sitter i halsgropen när hon tar sig Läs Mer »

15 månader

Inte 1 men heller inte 1½ utan precis mitt emellan är vi nu. En toddler av rang som just tultar runt och upprepar precis allt som sägs likt en papegoja. Som klättrar på stolar, på bord, upp i fönster…
 
En Minion. En Mini-Me.
 
Alltså, mitt hjärta sitter i halsgropen när hon tar sig upp på en stol som hon egentligen inte borde kunna ta sig upp på och som flyttats dit den inte borde stå och står där och svajjar för att nå något absolut inte ämnat för henne men jag vet ju att precis som mina föräldrar lät mig måste jag låta henne testa, utvecklas, växa. Att se stoltheten och triumfen lysa i de vackraste blå ögonen hindrar mig att förbjuda bara för att få sinnesro. Hjärtat bultar innerst inne hårt och stolt när hon slänger sig på marken och protesterar när hon inte får som hon vill och fastän det är skitjobbigt att vara konsekvent och säga nej tjugo-hundra gånger när hon häver sig upp och ställer sig på vardagsrumsbordet så bakom alla -Nej! applåderar jag denna envetenhet och vilja som kommer ta henne långt. Det spricker när förmågan inte räcker till och hon ramlar och slår sig och fastän gråten är kort och jag vet att livet inte kan vara bomullslindat så vill jag ibland bara skydda henne från allt vad svek, olycklig kärlek, vanmakt och otillräcklighet heter. Samma hjärta svämmar över många många gånger varje dag när hon sträcker ut en hand för att få stöd i min, när hon lutar huvudet mot mitt bröst, tar handväskan över armen så som hon sett mig göra eller ger mig en puss bara så där helt appropå. Att vara hennes mamma gör mig mer och mer tacksam för varje dag. Älskade barn.
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

5 kommentarer på "15 månader"

  1. Emma skriver:

    Åh! Så himla fint du skriver att jag blir alldeles gråtmild här på morgonkvisten. Vattenfast mascara kanske vore något i dessa stunder av bloggläsning…:)
    Heja Boo och heja mamman, jag vet precis hur schizofrent det är att befinna sig mitt emellan det där hjärtat i halsgropen och stoltheten i att kidsen tar för sig.
    Ha en fin dag!

  2. Kimberly skriver:

    Åhhh men jag skulle ju uppdatera min blogg (for once!) med Selmas framfart här i livet. Nu kom jag av mig när jag läser dina fina ord!

  3. Lotta skriver:

    Hihi..din fina, fina "onge" ser ut som en liten geting med de gula glasögonen!! Bzzzz!
    Vilken liten goding ni har och det bästa av allt..de blir bara bättre och bättre!
    Kramar i massor Lotta

  4. sandra skriver:

    men underbart!!! nu gråter jag en skvätt.du skriver alltid så himla bra.o jag känner igen det där med att säga nej men sen ändå bli lite stolt när busungen protesterar o gör som han vill trodde jag var lustig som kände så.

  5. Hanna skriver:

    Jag instämmer helt och hållet! Känner precis samma för vår 14-månaders.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Saras personliga

  • skogsvagen14_bergkvara06 Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

    Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man Läs Mer »

  • img_5454.jpg Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • img_5337.jpg Helgpeppen!

    Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen Läs Mer »

  • Steg ett mot nytt badrum

    Många (läs: min storayster till exempel) skulle troligen ha ett helfärdigt underlag med ritningar och produktlistor innan de drar igång en renovering. Eftersom jag tycker det är viktigare med rätt saker så kanske vi börjar i fel ände ibland. Som i helgen när Jesper hittade ett Gjutjärnsbadkar på Blocket. Eller på Blocket förresten, snarare 35 Läs Mer »