Första Tranedan

Hon som alltid sover som en sten på mornarna, som man måste väcka ömsint med pussar och sång, hon som oftast har ett sjuhesikes morgonhumör…   ”-Tror du att tranan var här ina…”   Ja hon, hon studsade rakt upp ur sängen innan vi hunnit avsluta frågan.   Och tänka sig, hade inte tranan minsann Läs Mer »

Första Tranedan

Hon som alltid sover som en sten på mornarna, som man måste väcka ömsint med pussar och sång, hon som oftast har ett sjuhesikes morgonhumör…
 
”-Tror du att tranan var här ina…”
 
Ja hon, hon studsade rakt upp ur sängen innan vi hunnit avsluta frågan.
 
Och tänka sig, hade inte tranan minsann sovit en stund i kuddhögen inne på rummet där hon bäddade så fint med sitt eget täcke (själv sov hon med en pläd från soffan)? Och så många fotspår det var, och ÄNNU fler utanför dörren. Fjädrar låg det visst precis överallt (det måste varit en ammandes trana det där, som den ruggade), det var liksom bara att följa dem hela vägen ner för trappan och i köket kom den visst in genom altandörren, av spåren att döma, precis som hon förutspådde kvällen innan. Klampat runt på hela undervåningen hade den gjort innan den hittade sockan som bestämt skulle hänga i vardagsrummet och inte på sänggaveln.
 
Och visst låg det något i pappans största raggis (chansen att få full utdelning borde rimligen öka i takt med sockstorleken). Små små fötter som hoppade jämfota av lycka när det allra första egna godiset ramlade ut på golvet, så mycket att det räcker många många lördagar framöver. Fast en tablettask fick man faktiskt öppna direkt på morgonen innan föris, och båda pixiböckerna lästes. Två gånger om. Lyckan liksom. Aldrig har en morgon runt 6.30 flutit så smärtfritt med en 2,5-åring. Jag tror faktiskt vi redan längtar till nästa Tranedag hela familjen.
 
OBS! Ingen trana kom till skada vid tillfället.
 
Foto: Sara Zetterström

3 kommentarer på "Första Tranedan"

  1. Åsa skriver:

    Men gud vilken underbar mamma du är!!

  2. Christine skriver:

    Fy vad härligt! det skall jag införa hos mina systerdöttrar….#levalivet

  3. Anonym skriver:

    Åh vilken härlig tradition!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Saras personliga

  • skogsvagen14_bergkvara06 Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

    Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man Läs Mer »

  • img_5454.jpg Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • img_5337.jpg Helgpeppen!

    Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen Läs Mer »

  • Steg ett mot nytt badrum

    Många (läs: min storayster till exempel) skulle troligen ha ett helfärdigt underlag med ritningar och produktlistor innan de drar igång en renovering. Eftersom jag tycker det är viktigare med rätt saker så kanske vi börjar i fel ände ibland. Som i helgen när Jesper hittade ett Gjutjärnsbadkar på Blocket. Eller på Blocket förresten, snarare 35 Läs Mer »