Blod på min födelsedag

Just det här inlägget har legat och skavt alldeles förfärligt mycket i några dagar och jag har inte vetat om jag kan eller vill posta det. För det är så sorgligt alltihop. Jag tänkte att det skulle gå bra – att det var vår tur i IVF-lotteriet nu, och om det mot förmodan inte skulle Läs Mer »

Blod på min födelsedag

Just det här inlägget har legat och skavt alldeles förfärligt mycket i några dagar och jag har inte vetat om jag kan eller vill posta det. För det är så sorgligt alltihop. Jag tänkte att det skulle gå bra – att det var vår tur i IVF-lotteriet nu, och om det mot förmodan inte skulle gå bra så skulle det bli hanterbart. Men det blev bara så himmelens ledsamt, för det kom blod. Inte den vanliga oönskade blödningen utan ljusa ljusa oskyldiga små droppar. Vi ringde kliniken och de sa att det var alldeles säkert ingen fara, att det var vanligt med blödningar likt detta efter en behandling lik denna. Sen vart det min födelsedag och fast Jesper och jag försökte gjuta lite mod i varandra varje gång våra blickar möttes de där dagarna så kändes hans oro precis som min när våra händer tryckte varann på väg till den förbokade restaurangen där vi firade mig på kvällen.
 
Känslorna hamnar utanpå kroppen samtidigt som livet måste fortsätta, det är viktiga möten, förväntningar som ska upfyllas, medier som ska socialiseras, dagislämningar och treårsprotester, träningspass i kalendern och vardagsmat som ska lagas och på insidan lever kaoset sitt eget liv medan tvivlet gnager lite på hoppets kanter för varje dag som går. Sådär fortsatte det och fastän det var dags att göra ett graviditetstest så vågade vi inte. Som vi hade väntat, p g a hormonell överstimulering dubbelt så länge än vanligtvis för att inte få ett missvisande resultat. Varje toalettbesök var ångestfyllt och till slut repade vi mod och bestämde att imorgon gör vi det. På kvällen hände det som inte fick hända. Det ljus ljus rosa byttes mot mörkt och klumpigt och det var väl då jag förstod att det inte skulle bli någon januaribebis. Dagen efter kissade jag ändå på en darrande sticka, vi väntade pliktskyldigast de utdragna minuterna och fick det svaret som vi inte ville ha.
 
Det spelar ingen roll hur förutsättningarna ändras, att bebisbygget inte är totalt livsavgörande, att vi inte är barnlösa, att vi ser ett syskon som en stor bonus. Bonusbarn eller ej så är hoppet det sista som överger en när man investerar fysiskt och känslomässigt i något. Och när hoppet är ute då finns det bara en stor, tung och sorglig besvikelse kvar.

33 kommentarer på "Blod på min födelsedag"

  1. Diana skriver:

    Åh, känner igen mig så väl i det du skriver. Verkligen ledsen för er skull att det inte gick vägen den här gången. Tack för att du delar med dig och vågar berätta så att vi som inte är där än känner oss lite mindre ensamma.

  2. Anonym skriver:

    Åh, många kramar till er!

  3. jennie skriver:

    Du skriver så fint om det som är så tungt. Jag fortsätter att hålla mina tummar och tår för er. Stora, varma kramar.

  4. E skriver:

    Ledsen för er skull! Kissade själv rött i fredags så förstår precis känslan, väntar på första ivf:en och vi är barnlösa än så länge men börjar redan kännas väl hopplöst… Fast på något sätt tycker jag dagarna direkt efter är skönare, då är det slut på hoppet och man har fakta. Ovissheten dagarna fram till mens är värre för mig… När skiten väl kommer dricker vi en whiskey och gråter en stund åt eländet och sen försöker vi fokusera på nästa chans…
    Håller alla tummar att det lyckas bättre nästa gång! Kramar

  5. elin skriver:

    Fy sjutton vad sorgligt…
    Denna längtan som fyller varje por och cell i kroppen. Lider verkligen med er… Hoppas innerligt att ni får en chans till att skapa ett till litet underverk! Kram elin

  6. Anonym skriver:

    Stort tack för att du är så modig och delar med dig av er tuffa resa. Önskar er all lycka!

  7. Sarah skriver:

    Stort tack för att du delar med dig så modigt av er tuffa tillvaro. Önskar er all lycka!

  8. Moi skriver:

    Fy fan vad det är pissigt rent ut sagt! Så himla himla jobbigt att det inte bara kan få funka! Jag vet ju allt för väl, jag vet ju som du skriver att ja jo man är tacksam och man är förberedda en ändå, så ledsen blir man ju och det får man ju bli. Det är ju här och nu och inte som man vill. Det hade kunnat få vara enklare det här!

    Kram och ta hand om er!

  9. Anonym skriver:

    🙏🏻❤️🙏🏻

  10. Sara Hansen skriver:

    🙏🏻❤️🙏🏻

  11. Christine skriver:

    Kära kära du…
    Men du? mår bra? det har inte ställt till det för dig? Sorg och besvikelse är så svårt att sätta ord på , det liksom kryper in under bröstkorgen på en. Jag önskar så att storken hittar hem till er igen, eller för sjutton, vilken annan fågel som helst! Från mitt hjärta ( och jag är säker på, från min luddiga katts hjärta (min bebis:-)) en stor KRAM<3

  12. AKW skriver:

    Fy, tycker så synd om er allihop! Men tack för att du orkar dela med dig. All lycka till framöver, jag håller tummar och tår för att det snart ska bli bäbis hos er, det är ni värda!
    Många kramar

  13. Louise skriver:

    Fina ord om en så jobbig sak! Håller alla tummar och tår att det blir + nästa gång. Kram

  14. Tant Kanth skriver:

    Usch och fy, det är nog dags att be storken uppdatera sin GPS så att hen hittar hem till er.

    Det spelar ingen roll vad man intalar sig, när längtan efter ett barn slår till, spelar det ingen roll om man redan har ett, eller hundra.

    Håller alla tummar och tår för ett lyckligt slut.

  15. Lisa skriver:

    Ord blir så futtiga i sammanhanget. Ta hand om er och fortsätt dela med dig av det som känns bra att dela. ❤️

  16. Malin Vbg skriver:

    ❤️❤️❤️

  17. annatotti skriver:

    Orättvisan alltså. Det är det enda jag kan tänka. Men det kommer att vända. Varför skulle det inte liksom? Många kramar!

  18. Jenny skriver:

    Så ofattbart orättvis livet är 👎 Skickar er alla tre stora styrkekramar 💕

  19. Anonym skriver:

    ❤️ Tänker på er ❤️

  20. Emm skriver:

    En kram, till får du här och en till och en till…
    Vi är också där. Allt annat rullar på och bröstet, hela kroppen förresten, spränger av hopp och sorg om vartannat. Samtidigt pågår livet och våren är här. Ändå är man där i alla månader när det inte blir en septemberbebis, januaribebis osv. Det är så koncentrerat det här ledsna och att passa på att storgråta när lillan(storan?) sover.
    Kram igen och igen till dig och er och tack för en ypperlig blogg från en som sällan kommenterar

  21. Anonym skriver:

    Jag hoppas så att det där hoppet återvänder och med ett frö den här gången❤️


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Saras personliga

  • skogsvagen14_bergkvara06 Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

    Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man Läs Mer »

  • img_5454.jpg Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • img_5337.jpg Helgpeppen!

    Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen Läs Mer »

  • Steg ett mot nytt badrum

    Många (läs: min storayster till exempel) skulle troligen ha ett helfärdigt underlag med ritningar och produktlistor innan de drar igång en renovering. Eftersom jag tycker det är viktigare med rätt saker så kanske vi börjar i fel ände ibland. Som i helgen när Jesper hittade ett Gjutjärnsbadkar på Blocket. Eller på Blocket förresten, snarare 35 Läs Mer »