1999 till nu

Om jag verkligen tänker på det så känns det ju helt galet. 17 år. S j u t t o n. För det känns ju inte så himla länge sedan den där julikvällen när min sommarjobbskollega Freddan bara skulle säga till sin bästa polare som hade semester att vi skulle åka och bada efter jobbet Läs Mer »

1999 till nu

Om jag verkligen tänker på det så känns det ju helt galet. 17 år. S j u t t o n. För det känns ju inte så himla länge sedan den där julikvällen när min sommarjobbskollega Freddan bara skulle säga till sin bästa polare som hade semester att vi skulle åka och bada efter jobbet ”så han inte blir sur för att jag drar utan honom”. Alla som blir ihop någon från sin hemstad vet hur det är. Man känner till varann, men har liksom inte riktigt träffats sedan den där slumpartade snöbollen på mellanstadiet. Så jag som var 21 och nybliven singel (nåväl, men it was comlicated) hoppades förstås att den där bästa polaren var den snygga Jesper (det fanns två Jesprar i min ålder och den andra var inte min kopp te omensägerså) när mitt minne skannade skolkataloger tio år tillbaka.

Jag hade tur. Blond, snygg och med ett fast handslag fick han mig att för alltid minnas vad jag hade på mig vid det där Sörmländska kvällsdoppet. Mest för att jag i den allmänna stressen över att göra ett smashing intryck på Snygg-Jeppe råkade krångla på mig stringtrosorna (fast just detta signaturplagg tidpunkten får det hela att kännas väääldigt länge sedan) bakochfram under kjolen och alltså fick upprepa den omständliga processen som är bekant för den som bytt om innanför en egenupphållen handduk (och ja, handduk behövdes för kjolen var så tajt att den hade kunnat vikariera som boaorm).

Sen åkte vi hem till mig och lagade tacos. Han gjorde jättekonstiga, stora gurkbitar men jag blev kär ändå. Och han blev kär i mig fast jag klagade på hans gurkbitar den där varma sommarkvällen den 26 juli 1999.

Nio år senare gifte vi oss den om möjligt ännu varmare sommarkvällen den 26 juli. Och idag har vi alltså firat gummibröllop och sjutton år tillsammans. Fint det.

FullSizeRender

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Saras personliga

  • skogsvagen14_bergkvara06 Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

    Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man Läs Mer »

  • img_5454.jpg Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • img_5337.jpg Helgpeppen!

    Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen Läs Mer »

  • Steg ett mot nytt badrum

    Många (läs: min storayster till exempel) skulle troligen ha ett helfärdigt underlag med ritningar och produktlistor innan de drar igång en renovering. Eftersom jag tycker det är viktigare med rätt saker så kanske vi börjar i fel ände ibland. Som i helgen när Jesper hittade ett Gjutjärnsbadkar på Blocket. Eller på Blocket förresten, snarare 35 Läs Mer »