Man skulle bo i Italien

God morgon! Jag vaknade jättetidigt och tassade ner och bredde ut mig i allrummet. Tände ohälsosamt många ljus, kokade te och har precis läst senaste numret av Residence från pärm till pärm. Plötsligt händer det som aldrig prioriteras i livspusselland. 09/2016 är ett nummer så mustigt och fullt av dova färgskalor att jag nästan blev Läs Mer »

Man skulle bo i Italien

God morgon! Jag vaknade jättetidigt och tassade ner och bredde ut mig i allrummet. Tände ohälsosamt många ljus, kokade te och har precis läst senaste numret av Residence från pärm till pärm. Plötsligt händer det som aldrig prioriteras i livspusselland.

09/2016 är ett nummer så mustigt och fullt av dova färgskalor att jag nästan blev mörkrädd trots all stearinbelysning. Fascinerande hur trendpendeln svänger och hur jag rycks med. Jag blir konstant påverkad av inredningsklimatet, hur kan en låta bli tänker jag när man jobbar med ett samhällsbyggande yrke, eller har ögon? Och samtidigt, i varje val finns hållhaken att inte skapa ohållbara dagslände-interiörer som om fem år känns som 2016, på ett dåligt sätt. Inte helt enkelt.

Man får följa med hem till Lotta Agaton, fotat av Pia Ulin och jag tänker på de bloggkollegor som just nu är på en workshop i Barcelona. Drömmigt. Sen fastnade jag för reportaget om Andrea Brugi, ni vet pappa till de magiska skärbrädorna i olivträ som tagit över alla kök i (social)media. Att bo ute på landet och skapa värsta affärsidén av att snickra så där som en alltid har gjort liksom. Ännu mer drömmigt.

På något vis så känns det som om Andrea Brugi aldrig skäller på sin 4-åriga dotter när han planerat för dåligt och är sen till förskolan. Barn behöver väl inte ens gå i förskola i Montemerano, de bara springer runt i olivlundarna och får en bit Tiramisú av sin Nonna när de blir hungriga. Eller leker försiktigt i ett hörn av verkstaden och vill inte alls vara med och pilla på allt som är farligt, sågar och sånt. Och ställer inte heller hundra frågor som en vettig vuxen sällan kan svara på utan att först googla det. Förresten har Andrea inte ens någon smartphone som stjäl tiden för hantverket och att möta sin familj i total härvaro, det är ingen idé bland allt sågspån och varför skulle man ens behöva veta något annat än att proseccon står kall och prosciutton är i lagom tunna skivor vid middagen. Troligtvis bråkar de heller aldrig om vem som ska ställa in i diskmaskinen i det Brugiska hemmet. Samina blir aldrig vansinnig när hennes man ställt den smutsiga disken på bänken ovanpå den tomma diskmaskinen och ryter for helvede! som den danska trendkännare hon är. De har ju hela verkstan full med trägrejer de kan äta på så de hämtar väl bara nåt nytt kan man tänka.

Och huset då, deras Trehundrafyrtionåring. Aldrig att de upptäcker att brädorna som ligger under det fula laminatgolvet de rev ut har för stora springor för att Andrea ska tycka att det är praktiskt. Nä, golvet är precis i harmoni med hela huset och verkstaden där allt är precis perfekt patinerat och liksom jordat. Och inte funderar de över var de ska få tag på tidsenliga dörrar som kan hålla vinterkylan ute och elkostnaderna nere. För det första så är det så gott som svensk sommarvärme (+15°) på vintern i Toscana och dessutom så står det grejer från 1675 och dräller precis överallt på familjegården så det är bara att hämta en annan perfekt skavd dörr med vackra handblåsta glas där inte ett enda är trasigt. Jag bara vet det.

Åsså pratar man om att sociala medier förskönar och tillrättalägger.

littlemissfixit_residence9_2016littlemissfixit_residence9_2016_2

Foto: Sara Zetterström


3 kommentarer på "Man skulle bo i Italien"

  1. Martina skriver:

    Älskar dina texter!!

    • Little Miss Fix It skriver:

      Men åhh, din kommentar gjorde min helg!! <3

      • Martina skriver:

        Va roligt 🙂 Din blandning av vardag, jobb och annat är perfekt. Bilderna är vackra och inspirerande. Er söta dotter verkar störtskön, precis som ni. Och du är en riktig språk-konstnär!!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Pennan glöder

  • littlemissfixit_residence9_2016 Man skulle bo i Italien

    God morgon! Jag vaknade jättetidigt och tassade ner och bredde ut mig i allrummet. Tände ohälsosamt många ljus, kokade te och har precis läst senaste numret av Residence från pärm till pärm. Plötsligt händer det som aldrig prioriteras i livspusselland. 09/2016 är ett nummer så mustigt och fullt av dova färgskalor att jag nästan blev Läs Mer »

  • Hög igenkänningsfaktor

    De senaste veckorna har jag lekt med tanken att koppla bort sociala medier helt. Under vår gemensamma ledighet har jag och Jesper påmint varann om mobbefri gemensamhetstid. Mest för att jag ogillar tanken på att vara en av de föräldrar eller partner för den delen jag sett mer än nog av på semestern. De som Läs Mer »