Jag skippar ursäkterna, det blir så tradigt. Kort och gott så hamnar den här hösten/vintern inte på någon bloggtopp som vinnare av något kvantitetspris i alla fall, så mycket står klart. Faktum är att den här hösten snarare är vinnare till priset ”f ö r m y c k e t på alla plan samtidigt”. Läs Mer »
Jag skippar ursäkterna, det blir så tradigt. Kort och gott så hamnar den här hösten/vintern inte på någon bloggtopp som vinnare av något kvantitetspris i alla fall, så mycket står klart. Faktum är att den här hösten snarare är vinnare till priset ”f ö r m y c k e t på alla plan samtidigt”. Snickare bokades för länge sedan in för en renovering av övervåningen, jag fick större ansvar (e g fler projekt) på jobbet, Jesper gick på knäna jobbmässigt. Addera en icke existerande bra målare som kunde avsluta renoveringen före jul vilket gjorde att vi fick göra halva jobbet själva (utan hjälp från svärfar hade vi hållit på fortfarande). Allt detta är så gott som hanterbart om inget annat inträffar men det vet man ju att det alltid gör. Det som verkligen fick bägaren att rinna över var att min pappa nästan gick och dog för ett tag sedan vilket gjorde mig sjuk av oro. Han är tack och lov på väg mot en friskare framtid nu och jag hyser ödmjuk tillförsikt inför det.
Dessutom har jag fått nya (färre) uppdrag på jobbet och gått ner i tid, jag har avslutat mitt mentorskap som jag haft ett år för en egenföretagare, Jesper har fått nytt jobb och jag gör färre frilansjobb nu.
Låt december bli en lugnare månad, jag hade gärna bara tittat på när målarfärg torkar. Helst utan att stryka på den själv först…
2 kommentarer på "Vägg i sikte"
Ajaj, det låter verkligen misstänkt nära väggen… men jag hoppas att december också blir lugnare. Det är alltid trevligt att läsa dina inlägg men ibland är det ju så att livet springer lite i förväg, då gäller det att hinna ikapp 😉
Vill bara säga att det glädjer mig att du är tillbaka, oavsett frekvens är inläggen ALLTID välskrivna, personliga och inspirerande. Tack!