Little Miss Fix It

DIY, inredning och människor får mitt hjärta att klappa, extra hårt om det är snällt mot vår fina planet! Bloggen fyller jag med sånt som inspirerar mig, sånt jag gillar och sånt jag gör. När jag inte frilansar som inredare /stylist så är jag en näst intill tvångsmässig gör det själv:are och dessutom vansinnigt impulsiv när det kommer till att starta projekt (till min familjs stora olycka och glädje). Häng med mig och min cirkus som kallas livet, håll i hatten katten! :.sara

Nytt DIY-intresse

Little Miss Fix It

organicmakers_headerbild_2015

Om man bildsöker DIY så får man faktiskt fler skönhetsrelaterade träffar än inredning. Jag kan väl inte precis kalla mig någon konnässör, eller jag kan väl snarare kalla mig precis motsatsen när det kommer till hudvård. Snarare är jag typen som i snart fyra decennier använt mig av tvål och vatten. Bara. (paus för känsliga människor att hämta andan). Att nämna just detta är f ö det mest effektiva sättet att få en hudterapeut blek om nosen har jag märkt de få gånger jag besökt en. Men som med det mesta, man lär sig med tiden och den största anledningen till att jag inte velat smeta mig full med kemikalier som täpper till det största  organet vi har, huden, är att det helt enkelt inte känns bra. Så när det poppar upp alternativa grejer till höger och vänster så blev jag ju nyfiken och anmälde mig till en workshop med Hudvårdsverkstan i november. Min branchkollega Anna som är kvinnan bakom hela grejen bjöd in till en kväll med god mat, lättsmält information och eget labbande. Vi avslutade kvällen i ett restaurangkök där ljuvliga burkar med oljor, fetter och skafferiprodukter från Organic makers stod på rad och inbjöd oss att göra vår egen ansiktsolja och body butter eller deodorant.

Fem veckor senare är det snarast en religiös upplevelse (den sista smörjelsen?) när jag ska göra mig i ordning/gå och lägga mig. Tror jag kan vara en ny hobby på spåren. Vill du också testa att göra egna hudvårdsprodukter så kan jag tipsa om att det fortfarande finns ett fåtal platser kvar på Annas nästa workshop den 14/12, denna gång på Öland. Själv ska jag på julfest med jobbet men jag kan lova en mysig kväll som ger blodad tand, och om man inte aktar sig kan man hamna i lokalpressen.

organicmakers_headerbild_2015

Foto: Skärmdump från Organic makers


Husdröm på Skogsvägen i Bergkvara

Little Miss Fix It

skogsvagen14_bergkvara06

Det var inte utan att jag föll som en fura när det här huset fastnade på näthinnan imorse. Ännu en hundraåring, vitmålad, med en fantastisk trädgård och med vinklar och vrår. Fast nästan dubbelt så stor som vårt casa dårå. Ja jösses, tänk om man bara kunde samla på vackra hus. Och tänk om man hade hur mycket tid som helst. Och fri tillgång till färg och tapeter… P o t e n t i a l e n.

Ja för annars ligger det inte ens fem mil bort, och det här plötsliga med att för första gången på nästan nio år så ska ingen av oss ska pendla till jobbet efter nyår, det verkar ju lite för bra för att vara sant.

skogsvagen14_bergkvara06skogsvagen14_bergkvara04skogsvagen14_bergkvara02skogsvagen14_bergkvara03skogsvagen14_bergkvara05skogsvagen14_bergkvara01 skogsvagen14_bergkvara07

Foto: Lennart Mäklare

Spara


Vinnaren av Guldstolen 2016

Little Miss Fix It

luzette_foto_anders_thessing-1024x684

Tidigare i veckan gick Arkitekturgalan av stapeln på Cirkus i Stockholm jag var själv inte där men har förhört mig om tillställningen av de kollegor som var det, och kollat på webben förstås. Som på alla galor så delas prestigefyllda priser ut; Kasper Salin-priset för bästa byggnad, Sienapriset för bästa utemiljö, Planpriset, Bostadspriset, Kritikerpriset, Villapriset och Guldstolen som prisar ett svenskt nyligen färdigställt inredningsprojekt.

T o m i fjol kunde priset tillfalla både möbler och internationella projekt men från och med i år fokuserar man alltså på svensk inredning av hög arkitektonisk kvalitet.

Vann gjorde Luzette – restaurang, bar, take away, bageri och kök på Centralstationen i Stockholm och den som kan sin inredningsbingo borde inte ha det svårt att lista ut att Jonas Bohlin står som ansvarig arkitekt, lättast genom valet av stolar och lampor. Handläggande arkitekt var Kalle Dinell och juryns omdöme lyder:

Ett vällagt pussel där delarna bildar en sammanhållen helhet som bär arkitektens välkända signatur. Med avstamp i klassisk restaurang- och caféestetik har de enskilda delarna, tack vare omsorg om detaljerna, tillåtits blomma ut. Arkitekten visar en osvikliga förmåga att finna nya grepp och lösningar som inte följer inredningsarkitekturens kortsiktiga trender utan snarare bidrar till att staka ut en ny riktning för disciplinen.”

Trots sina två år på nacken har jag aldrig varit där men siktar bestämt på ett besök i januari eftersom jag precis bokat en tågbiljett. Och jag håller med, lokalen är fint omhändertagen och restaurangen känns tidlös och ganska spännande bl. a för blandningen av supergamla, äldre och nyare armaturer i taket.

luzette_foto_anders_thessing-1024x684_02

luzette_foto_anders_thessing-1024x684_07 luzette_foto_anders_thessing-1024x684_06  luzette_foto_anders_thessing-1024x684_04 luzette_foto_anders_thessing-1024x684_03  luzette_foto_anders_thessing-1024x684_05luzette_foto_anders_thessing-1024x684

Foto: Anders Thessing

Övriga nominerade var: Aesop SoFo – hudvårdsbutik i Stockholm, Bar Central – restaurang i Stockholm, Restaurang Koka, i Göteborg.

Nu ska jag åka och hämta på förskolan och Boo och jag tänkte baka saffransbullar för från och med idag har jag en ledig eftermiddag i veckan för mysigt mamma-barn-häng.


Änglaspel

Little Miss Fix It

anglaspel

I flera, för att inte säga många år så har jag letat efter ett Änglaspel. Alltid för sent (slutsålt) eller i butiker som haft andra varianter men inte det klassiska från Dalaindustrier. Men plötsligt efter första advent häromnatten  när John Blund lämnade byggnaden lite för tidigt så googlade jag och fann det på Åhléns och efter ett lunchärende på andra sidan Stortorget i stan så plingar det nu nostalgiskt på bordet, precis som när jag var liten. Jag minns att jag skar mig illa en gång på den tunna metallen och fler gånger än en har ljusen blåsts ut i förtid för att det intensiva plingandet lika mycket kan gå en på nerverna som att skapa julstämning deluxe. Fina änglaspel, nu även i Boo’s barndom. Pling, pling, pling, pling, pling…

anglaspel

Foto: Sara Zetterström

 


Vägg i sikte

Little Miss Fix It

Jag skippar ursäkterna, det blir så tradigt. Kort och gott så hamnar den här hösten/vintern inte på någon bloggtopp som vinnare av något kvantitetspris i alla fall, så mycket står klart. Faktum är att den här hösten snarare är vinnare till priset ”f ö r  m y c k e t på alla plan samtidigt”. Snickare bokades för länge sedan in för en renovering av övervåningen, jag fick större ansvar (e g fler projekt) på jobbet, Jesper gick på knäna jobbmässigt. Addera en icke existerande bra målare som kunde avsluta renoveringen före jul vilket gjorde att vi fick göra halva jobbet själva (utan hjälp från svärfar hade vi hållit på fortfarande). Allt detta är så gott som hanterbart om inget annat inträffar men det vet man ju att det alltid gör. Det som verkligen fick bägaren att rinna över var att min pappa nästan gick och dog för ett tag sedan vilket gjorde mig sjuk av oro. Han är tack och lov på väg mot en friskare framtid nu och jag hyser ödmjuk tillförsikt inför det. 

Dessutom har jag fått nya (färre) uppdrag på jobbet och gått ner i tid, jag har avslutat mitt mentorskap som jag haft ett år för en egenföretagare, Jesper har fått nytt jobb och jag gör färre frilansjobb nu.

Låt december bli en lugnare månad, jag hade gärna bara tittat på när målarfärg torkar. Helst utan att stryka på den själv först…


Hundraåringen

Little Miss Fix It

img_5454.jpg

Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen.

2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får jag väl säga för jag hade ju haft det som studieort i några år, även om det knappast räknas eftersom det enda jag gjorde var att pendla mellan skolan i Nybro och Visby. Så det var med andra ögon som Jesper och jag cyklade runt och upptäckte vår nya gemensamma stad, så där som man gör när man försöker orientera sig om var oupptäckta guldkorn finns och var man vill bo.

Jag minns att vi cirkulerade i ett för oss hittills okänt bostadsområde och till slut hamnade på en stor allmänning. Där stod vi en stund med cyklarna, till höger om en stor tomt med en gul sekelskiftesvilla, med flaggstång och  gäst-/uthus med garage, och konstaterade att det var ett riktigt drömläge. ”Ett modernt Bullerbyn, här skulle man bo”. Efteråt kunde vi dock inte riktigt erinra oss exakt var det låg på kartan, men så var vi inte i husköpar-mode heller.

Istället letade vi bostadsrätt länge och väl, vilket resulterade i att vi till slut ombildade vår hyresrätt och när vi några år senare började leta hus så var det inte helt enkelt att uppfylla kravspecen.

Jag vet inte vilket hus i ordningen det var när vi precis efter semestern för två år sedan bokade in oss på en husvisning av en vit sekelskiftesvilla. Just den kvällen var jag på en middag med ett affärsnätverk och vi hade så när avbokat visningen eftersom huset dessutom var mindre än vi tänkt oss. Då visade det sig att en av tjejerna i nätverket bodde i ett av de kringliggande husen till objektet och peppade oss att gå på visningen så att vi kunde bli grannar. Så mellan huvudrätt och dessert så åkte jag på visningen ändå.

Resten är historia som man säger, efter ett ”-Nej tack, det uppfyller inte alla önskemål (få sovrum och ont om förvaring)” till mäklaren blev Jespers jobbresa ett par dagar senare inställd och vi åkte dit igen. Hur det nu kom sig så köpte vi huset för trots bristerna så var det liksom som att det valde oss.

Julen -14 flyttade vi in i Hundraåringen och när vänner och bekanta hälsade på och berömde både hus och läge så refererade vi till ”ja det är lite som ett modernt Bullerbyn”.

Kalla mig gärna trög men kanske var det för att huset var vitmålat, eller att tomten styckats av och uthuset och flaggstången på baksidan ersatts med ett grått nybygge, för det tog mig gott och väl ett halvår som husägare innan jag kom till insikt. En sommardag stod jag nämligen på allmänningen bredvid vår tomt. Jag vred på huvudet och Hundraåringen hamnade i blickfånget, kanske var det precis där jag stått med cykeln sju år tidigare? För plötsligt föll poletten ner. Vi hade ju för tusan gått och köpt  just d e t  d ä r  h u s e t.

Ja, för här skulle vi tydligen bo.

hundraaringen_2008 Hundraåringen 2008, mäklarbild Gardefalk & Co fastighetsmäklare (allmänningen finns bakom barrträden till vänster)

hundraaringen_2016Hundraåringen 2016, foto: Sara Zetterström

Det är många saker jag kan få lite magont över när det kommer till fastighetens förändring. Som att åtminstone åtta äppelträd fick stryka på foten för en gräsmatta modell mindre fotbollsplan. Eller att både flaggstång, lekstuga och gästhus funnits på tomten innan den styckades av – tre tunga kandidater på vår önskelista. Däremot är jag väldigt glad över att de förra ägarna lät lägga ett så fantastiskt fint tak och bygga den härliga altanen. Plus att vi har de bästa grannar man kan tänka sig…


Helgpeppen!

Little Miss Fix It

img_5337.jpg

Jag har fått mejl och sms med frågor om det hänt något med tanke på bloggtystnaden. Nej, det har inte hänt ”något” det har bara varit hysteriskt mycket på alla fronter och jag har fått mobilisera all energi till höstens jobbpuckel. Nog om detta, vi packade väskorna och är nu på väg till Gotland, helgpeppen är total och jag lovar att bli mer synlig här på bloggen igen framöver.


Sluta gissa kulören

Little Miss Fix It

colour-pin

Det här är inte ett tips för alla, det fattar jag mer än väl eftersom denna lilla gadget kostar nästan 3000 spänn, och sååå intresserad av färger är man kanske inte. MEN, om du jobbar med kulörer på daglig basis så är det här här lilla hjälpmedlet vi har på kontoret mitt tip of the day – NCS COLOURPIN.

Denna lilla färgläsaren får plats i fickan och man kan via blåtand och en app i sin smartphone (finns gratis på App Store och Google Play) skanna, spara och dela färger från platser och produkter som man gillar. Kulören namges med NCS-kod men redovisas även i CMYK, sRGB och HEX t ex. Jag hade den med mig till Bergen och läste in både fasadkulörer och härliga färger på textil. Dessutom kan man döpa dokumentet till vad man vill och komplettera färgprovet/en med en bild så man minns vad det var man gillade. Varje enskild pinnad kulör/kollage kan man skicka via mejl eller meddelande, perfekt om man ska stämma av något med kund eller sin bättre hälft för den delen. Med en sån här kan man liksom sluta gissa kulören, eller nej förresten – jag och Hildur började snarare tävla om vilken kod det skulle bli och jag utfärdar härmed en liten varning, den är sjukt beroendeframkallande…

 

colour-pin colour-pin-boxcolour-pin_app

Foto: Sara Zetterström


DIY – tavelvägg av foto modell större

Little Miss Fix It

Igår var jag inne en sväng på Bolia i Bergen och såg en mäktig tavellösning. Man hade tagit ett stort foto (det kan man beställa från ett tryckeri) och delat upp det och ramat in det i flera mindre ramar, nåväl den största är 50x70cm, vilket ger en häftig effekt och skapar ju möjligheten att faktiskt använda standardramar fast bilden är enorm. Jag blev sugen att göra något liknande på vår nya vägg till klädkammaren/förrådet på övervåningen.

Ursäkta bildkvalitén men det var verkligen mysbelysning i butiken och jag har ljusat upp fotot till max.

littlemissfixit_diy_sliced-picture

Foto: Sara Zetterström


Föreläsning med Gudy Herder

Little Miss Fix It

En väldigt generös förmån vi har på jobbet är att vi får en betald personlig inspirationsresa per år. Min resa valde jag som ni kanske förstår till Interior- & Boligmessen i Bergen och föreläsningen med Gudy Herder.

littlemissfixit_gudyherder08

Så igår morse var jag på plats för att lyssna på Gudy, om taktila moodboards, hur man utformar dem, vilka tekniker det finns och när de är som mest användbara. Mycket är redan en naturlig del av ett presentationsunderlag till kunden i mitt jobb men jag fick med mig en hel del matnyttigt ändå och inte minst inspiration eftersom Gudy var en ganska så frisk fläkt.

littlemissfixit_gudyherder01littlemissfixit_gudyherder06

Avslutningsvis fick vi sätta upp det inspirationsmaterialet vi hade fått i uppgift att ta med oss på en stor vägg. Det gick åt en hel del Washi-tejp vill jag lova.

Mässan var som sagt förlagd i parkeringsgaraget till Grieghallen och det ett kul och annorlunda grepp på mässlokal.

littlemissfixit_gudyherder07       littlemissfixit_gudyherder02

Först gick vi igenom ”hur” och sen blev det washi-bonanza med reflektion över hur bild, text, material och färger harmonierar tillsammans. Vi var ett 60-tal kvinnor och en man. Jag hade turen att hamna bredvid Per-Olav och hans fru Ragnhild.

littlemissfixit_gudyherder05

Gudy understryker; the tactile feeling vill leave the deepest impression. Visst är det så, det finns ju en anledning till att man måste förmana barn att inte ”titta med fingrarna” när man är i en lite för dyr affär. Människan är högst sensibel och vill helt naturligt använda fler av sina sinnen.

littlemissfixit_gudyherder04littlemissfixit_gudyherder03

Mitt moodboard blev grönt, en ljus och en mörk kulör, några textiler – bl. a mitt favorittyg just nu, kraftigt vackert läder som bryter av både i textur och färg och en liten norsk fjäder hittad på gatan som fick knyta ihop den ljusa kulören och agera motpol till övrigt material. Mitt favorittyg blev tydligen någon annans favorittyg för när jag senare kom tillbaka till mässan för att hämta det hade visst någon annan hunnit före.

littlemissfixit_gudyherder09



Annons