Little Miss Fix It

DIY, inredning och människor får mitt hjärta att klappa, extra hårt om det är snällt mot vår fina planet! Bloggen fyller jag med sånt som inspirerar mig, sånt jag gillar och sånt jag gör. När jag inte frilansar som inredare /stylist så är jag en näst intill tvångsmässig gör det själv:are och dessutom vansinnigt impulsiv när det kommer till att starta projekt (till min familjs stora olycka och glädje). Häng med mig och min cirkus som kallas livet, håll i hatten katten! :.sara

Miscellaneuos w 39/2016

Little Miss Fix It

miscellaneous_39-2016_ire-sofa

Veckans småhopp kommer här, sånt som snurrar i mitt huvud och gillas på ena eller andra eller båda visen. Första trevande dagarna av oktober har avverkats och redan 100% regn. Men desto större anledning att verkligen använda den där gamla oljelampan och kura i soffan.

Om man hade någon förstås. Emma Olbers REjoin från Ire seglar upp som en drömmig utmanare i jakten på vår framtida tv-kompis. Håll i hatten katten så fin, vill provsitta bums och belåna huset över skorstenarna för att få den.

miscellaneous_39-2016_ire-sofa

Den här färgskalan tilltalar mig ofantligt mycket. Färgproverna har dansat runt i handväskan mer än vanligt på sistone och just nu är det ju förstås kulören på golvet där upp som stått i fokus. Återkommer med bilddokumentation när vi målat skiten (höll jag på att skriva).

My Attic: Create a graphic artwork with the Flexa colours of 2016!:

De senaste helgerna har varit så fullbokade att jag slarvat med mina dejter med Kalmarsund. Finns inget som får mig att känna mig mer levande och som ett med naturen som ett isande dopp vid södra bryggan i Långviken och trots att det är oktober så lovar jag mig här och nu att det ska fortsätta badas en stund till, även utan bastu.

Tåge:

Alltså. Speaking of date. Jag kommer ha inte mindre än fyra bokade dejter med Netflix från och med 25 november då Gilmore girls kommer med nya avsnitt! Jag såg serien när den gick på femman för femton år sen och när jag pluggade i Tyskland köpte jag DVD-boxen i brist på tv. Rappheten, musiken (nåväl, men stämningen då), småstaden och snyggheten får mig att halvt längta ihjäl mig, var ju t o m på vippen att döpa Boosan till Lorelai. Efter Felicity är det här serien som följt mig i livet allra mest. Tipstack till Weronica!

3916fredag4

 

En kort blandning men precis så är det ju med underbart. Nu sängen och imorgon kör vi kundpresentation och leverans av Saras tips till Rum Hemma. Natti natti.


Senaste nytt

Little Miss Fix It

littlemissfixit_newin_karlskronalampfabrik02

I somras köpte jag ju en oljelampa till Torpet. Det är så himla mysigt med den typen av belysning tycker jag och redan där i Lysekil tittade vi på en storebror till Hundraåringen utan att göra slag i saken. Tidigare i veckan var Jesper och klippte sig och överraskade mig med att förutom nyfriserad komma hem med ett paket från Karlskrona Lampfabrik. Man måste gilla kombon med Frank Atelier, frisörer och noga utvalda inredningsdetaljer i fina lokaler. Det tog en liten stund (typ hela sommaren) att bestämma utförande men nu blev det förnicklad mässing, den kalla metallen kommer att passa fint på nedervåning. Modellen heter Flaggskär och är 33 cm hög, den raka formen känns som en modernare variant som passar hemma hos oss. Tack Jesper, nu börjar söndagsmyset!

 

littlemissfixit_newin_karlskronalampfabrik02 littlemissfixit_newin_karlskronalampfabrik01


Man skulle bo i Italien

Little Miss Fix It

littlemissfixit_residence9_2016

God morgon! Jag vaknade jättetidigt och tassade ner och bredde ut mig i allrummet. Tände ohälsosamt många ljus, kokade te och har precis läst senaste numret av Residence från pärm till pärm. Plötsligt händer det som aldrig prioriteras i livspusselland.

09/2016 är ett nummer så mustigt och fullt av dova färgskalor att jag nästan blev mörkrädd trots all stearinbelysning. Fascinerande hur trendpendeln svänger och hur jag rycks med. Jag blir konstant påverkad av inredningsklimatet, hur kan en låta bli tänker jag när man jobbar med ett samhällsbyggande yrke, eller har ögon? Och samtidigt, i varje val finns hållhaken att inte skapa ohållbara dagslände-interiörer som om fem år känns som 2016, på ett dåligt sätt. Inte helt enkelt.

Man får följa med hem till Lotta Agaton, fotat av Pia Ulin och jag tänker på de bloggkollegor som just nu är på en workshop i Barcelona. Drömmigt. Sen fastnade jag för reportaget om Andrea Brugi, ni vet pappa till de magiska skärbrädorna i olivträ som tagit över alla kök i (social)media. Att bo ute på landet och skapa värsta affärsidén av att snickra så där som en alltid har gjort liksom. Ännu mer drömmigt.

På något vis så känns det som om Andrea Brugi aldrig skäller på sin 4-åriga dotter när han planerat för dåligt och är sen till förskolan. Barn behöver väl inte ens gå i förskola i Montemerano, de bara springer runt i olivlundarna och får en bit Tiramisú av sin Nonna när de blir hungriga. Eller leker försiktigt i ett hörn av verkstaden och vill inte alls vara med och pilla på allt som är farligt, sågar och sånt. Och ställer inte heller hundra frågor som en vettig vuxen sällan kan svara på utan att först googla det. Förresten har Andrea inte ens någon smartphone som stjäl tiden för hantverket och att möta sin familj i total härvaro, det är ingen idé bland allt sågspån och varför skulle man ens behöva veta något annat än att proseccon står kall och prosciutton är i lagom tunna skivor vid middagen. Troligtvis bråkar de heller aldrig om vem som ska ställa in i diskmaskinen i det Brugiska hemmet. Samina blir aldrig vansinnig när hennes man ställt den smutsiga disken på bänken ovanpå den tomma diskmaskinen och ryter for helvede! som den danska trendkännare hon är. De har ju hela verkstan full med trägrejer de kan äta på så de hämtar väl bara nåt nytt kan man tänka.

Och huset då, deras Trehundrafyrtionåring. Aldrig att de upptäcker att brädorna som ligger under det fula laminatgolvet de rev ut har för stora springor för att Andrea ska tycka att det är praktiskt. Nä, golvet är precis i harmoni med hela huset och verkstaden där allt är precis perfekt patinerat och liksom jordat. Och inte funderar de över var de ska få tag på tidsenliga dörrar som kan hålla vinterkylan ute och elkostnaderna nere. För det första så är det så gott som svensk sommarvärme (+15°) på vintern i Toscana och dessutom så står det grejer från 1675 och dräller precis överallt på familjegården så det är bara att hämta en annan perfekt skavd dörr med vackra handblåsta glas där inte ett enda är trasigt. Jag bara vet det.

Åsså pratar man om att sociala medier förskönar och tillrättalägger.

littlemissfixit_residence9_2016littlemissfixit_residence9_2016_2

Foto: Sara Zetterström


Dancing in September

Little Miss Fix It

img_4659.jpg

Sista septemberkvällen och förutom att jag önskade att energin var lite mer i nivå med ”nä nu startar vi ett dansgolv-känsla” än befintliga ”jag ligger asobekvämt men jag är för trött för att flytta mig 5 cm-känsla” så är det mysigt och rofyllt att vara hemma och veta att två hela dagar ihop med de två filurerna som jag gillar allra mest ligger framför oss.

September ja, speaking of dansgolv. Känns som om hela september handlat om golv för vår del. Golvet på övervåningen. Lägga nytt, behålla det gamla, nota golv, laga med lim & spån, kanske finns det en engelsk mirakelmixtur som gör springor osynliga, slipa ner det, blocketfynda gammalt golv, inse att gammalt golv var ännu värre än befintligt, täckmåla, linoljefärg, acrylatfärg, socklar, bröstlister och fan och hans moster.

Men så är det när man renoverar gamla hus, inget är spikrakt – varken vägen eller väggarna. September var en bra månad och bjöd inte bara på fantastiskt väder utan också mysiga mitt-i-veckan-middagar, en hel massa frukt, annorlunda jobbuppdrag, middag hemma hos några för första gången. Dessutom hann jag med en oförglömlig tjejhelg i Växjö och njöt varenda morgon (förutom i onsdags när jag blev dyngsur) av min cykeltur till jobbet. Mat, natur, gamla hus och nya inredningsuppdrag skulle kunna sammanfatta mitt liv rätt bra.

img_4659.jpg 1. Mitt strössel på glassen – är det inte läkarbesök p g a gnissliga tänder så är det hundra teckningar om dagen, livet blir aldrig tråkigt med dig Boo ♡. 2. Äppelkaka i solnedgång på torpet, den lilla oasen där vi kan skrota runt lite hur som. 3. Golvet. Love & hate, men det blir nog bra… 4. Humlen växer helt galen i trädgården och mitt minneskort svämmar över av bilder. Vacker! 5. Vem har sagt att frukt inte är godis? Särskilt när man blandar det med rom och socker. Fick kilovis med plommon från grannen och gjorde Romtopf som om det kunde lösa världsfreden. 6. En ovanligt vanlig dag på jobbet, jag ska inreda ett kontor för de som jobbar med vindkraftverk till havs och var på studiebesök. Men kontoret ligger på land, lite synd kan en tycka. 7. Vuxensparkdräkter i slinkiga material – älskar’t. 8. Molnen lät solen få fritt spelrum i september men ett par mornar låg dimman tät och allt blev magi. Kalmar må vara en avkrok men det är en vacker liten avkrok. 9. Den där tjejhelgen som inledde månaden, så mycket god mat och härliga ställen att uppleva i Växjö. Måste kanske sno ihop en Växjö-guide.

Följ mig gärna på instagram där jag också heter @littlemissfixit

Ba de ya, say do you remember
Ba de ya, dancing in September
Ba de ya, never was a cloudy day 

September har varit fint och jag kan inte annat än hålla med Earth, Wind & Fire. Bara lite dimmigt och alldeles underbart jävligt i renoveringskaoset. Bring it on oktober, jag är redo.


Handgjort i England

Little Miss Fix It

littlemissfixit_eggrack

Redan torsdag, och jag känner mig som en trasig grammofonskiva men faktum är att det går rasande snabbt nu. Mycket på jobbet, mycket hemma och så föräldramöte på förskolan på det så grannarna får rycka in som barnvakt. Livspusslet alltså. 1000-bitars. I och med att jag jobbar i flera projekt parallellt så är det mycket som snurrar i skallen. Många produktval och mycket tankar kring design.

Det som fascinerar mig med design är den där tillfredsställelsen när funktion och form lirar tillsammans. Och att föremål verkligen kan göra skillnad. Ett sådant tillskott här hemma, om än i liten skala, är ägghållaren som jag hittade på The Kitchen i somras efter att först sportat det i Artilleriet Studio, m å s t e visa bilder därifrån (suck av vällust). Har man ont om plats i kylskåpet så är alla möjligheter till alternativförvaring välkommet och nej äggkartongerna hamnar inte under kategorin ”förpackningar för snygga för att gömma i skåp”. Självklart är kylskåpsförvaring av ägg att föredra men de blir inte omedelbart dåliga av att stå framme, särskilt inte i den takt vi gör av med dem i vår familj. Jag lärde mig precis att man även förlänger hållbarheten genom att förvara äggen upp och ner, med den trubbiga änden uppåt, då hjälper nämligen äggblåsan till att hålla ägget fräscht så så fort jag har publicerat det här inlägget så kommer jag gå och vända på alla ägg innan läggdags. En extra härlig grej är att ägghållaren är handgjord i lera och så där snyggt operfekt glaserat. Jag blir glad varje gång jag tittar på den, och det är också bra design!

littlemissfixit_eggrack


Miscellaneous w38/2016

Little Miss Fix It

miscellaneous_38-2016_brickwall

Denna veckas blandband cirkulerar bara kring vardagsrum nummer 2. När det går trögt i beslutsordningen så försöker jag fokusera på slutresultatet och visualisera oss i det färdiga rummet istället, det håller i alla fall min motivation uppe.

Just nu riktigt kliar det i fingrarna att sätta släggan i putsen på murstocken. Lite läbbigt är det ju för i värsta fall är den hemskt ful under och vi (jag) måste blidka min från början gravt skeptiska man och låta putsa om den. Hej tråkigaste utgiften ever (okej, lagning av backningsbuckla på bilen smäller eventuellt högre i den kategorin). I bästa fall ser den ut som köksväggen i @annacates förra hem…

miscellaneous_38-2016_brickwall

Nu när vi får djupare och mer rejäla fönsterbänkar tänker jag att jag vill ha lite större växter i fönstret. Åtminstone det i norrläge för där trivs alla växter toppen. Fiolfikus ser man ju till leda men något storbladigt och lite mer högrest får det minsann bli.

miscellaneous_38-2016_big_plant

Apropå både leda och storvulet så är tapetfrågan en annan nöt att knäcka. Att hitta en som inte är söndersnurrad på internet men som jag samtidigt sett tillräckligt många gånger för att vilja ha chans på kan ju tyckas som en omöjlig ekvation. Hade jag tapetserat i maj hade det blivit Raphael från Sandberg men efter Kinfolk-hypen börjar jag ledsna trots att den är så vacker.

miscellaneous_38-2016_sandbergs_raphael

Nästa nöt är soffan. Helst vill jag ha en svensktillverkad, eller åtminstone europeisk, och klassad som bra miljöval. Alternativt vintage. Jag räknar med att investera en slant men jag vill inte behöva ta banklån för att glo på tv och dessutom vill jag ha plats för många utan att den blir bulkig och skön både för vågrätt filmtittande och rätt upp-och-ner-sittande samtal över en tekopp.

miscellaneous_38-2016_velvet_sofa

Speaking of tekopp. Tjejerna bakom Babes in Boyland har gjort ännu en plåtning för Livet hemma och jag blir så förjordans sugen på björnbär till frukost, lunch och fika. De två första höstarna plockade jag litervis på torpet men de senaste två har varit för torra. I helgen hittade jag ett fåtal exemplar av det svarta guldet men jag håller tummarna för fler.

miscellaneous_38-2016_blackberries

Något annat jag håller tummarna för är ett roligt jobbuppdrag som jag ska försöka ro i hamn i veckan som kommer. Kunden i fråga hade blivit tipsad om att jag kunde vara rätt person för uppdraget och just det är lite som drömmen för en inredningsarkitekt – en kund som vet vad den vill men är klok nog att ta hjälp att förverkliga drömmen. Men som sagt, än är det långt kvar till ett avtal. Lite kortare bit är det till sängen och nu ska jag sova sju kvart i timmen så att jag orkar med de sex (6!) timmarna av intervjuer jag har framför mig imorgon. Tengbom ritar en ny skola och jag ska ta fram inredningskonceptet så att prata med nyckelpersonerna som kommer jobba i lokalerna är ju liksom en bra början.

Spara


Hänt i helgen

Little Miss Fix It

littlemissfixit_hantihelgen23-25sept_05

Något golv till Hundraåringen blev det inte men jösses vilket fint litet torp jag fick se. Golvsäljaren hade ägt det i drygt fyrtio år och hennes man som blivit pensionär höll nu på att inreda vinden och hade därför rivit ut det gamla golvet. Nu hade han istället lagt det vackrast kilsågade furu som legat och torkat i ett år. Herre min hatt om jag skulle behöva vänta i ett helt år, på det viset är jag lite otålig och vill att saker ska ske helst igår. Men hursomhelst, skicket var inte det bästa men kanske att de gamla brädorna kan passa som ett golv till uthuset framöver.

Medan Boo och jag var på utflykt så snickrade Jesper dit vindskivorna på lillstugan så nu är det bara dörren som ska bli blå också.

littlemissfixit_hantihelgen23-25sept_05

Stjälpredan höll sig mest inomhus när vi sen fortsatte fixandet ute, men sprang då och då ut för att plocka lite blad och blommor till ”kärlekens magi”. En anrättning som är standard på menyn sedan i våras. Allt man behöver är en bytta, lite vatten och allt ifrån karamellfärg, glitterpulver och paljetter till blommor, pasta och ketchup eller vad nu hennes föräldr… jag menar undersåtar, har tålamod med. Borde ju vara lag på att alla parterapeuter kunde koka detta magiska, tänk så få skilsmässor det skulle finnas (med undantag för de par som klivit i en bytta odefinierbar sörja en gång för mycket kan tänkas).

littlemissfixit_hantihelgen23-25sept_02

Och apropå blommor, jag älskar mina Mårbacka-pelargoner och ännu har de inte fallit offer för magiska brygder. Däremot höll de på att dö för mig mitt i semestern men efter att jag ställde ut dem på trappan och lämnade dem åt sitt öde så växer de som aldrig förr.

littlemissfixit_hantihelgen23-25sept_04

Igår kväll blev det favorit i repris med Prosecco och plockmat innan vi somnade i kakelugnsvärmen alla tre…

littlemissfixit_krankelosa00

…för att gå upp med tuppen, packa ihop oss och köra in till stan igen i morse. Först var det dans.

littlemissfixit_hantihelgen23-25sept_06

Och sen blev det hotellbrunch och bus i parken innan söndagsmatinén. Tänk att det finns hus, hundratals år gamla, som har hemliga gångar mellan sig dit bara mycket små människor har tillträde. Vilket äventyr att smita ifrån alla vuxna som går och pratar om renoveringsplaner och annat tråkigt.

littlemissfixit_hantihelgen23-25sept_07

Medan övriga familjemedlemmar var på bio drog jag på mig just renoveringsskjortan och förberedde för nästa fas. Det är golvet på övervåningen som ska få nya kläder och efter ett par timmar med detta sliter jag nu mitt hår i vånda över vad jag ska göra med eländet. Fortsättning följer…

littlemissfixit_hantihelgen23-25sept_03

Foto: Sara Zetterström


Hörde jag torparhelg?!

Little Miss Fix It

img_4617-1.jpg

Ett lustigt sammanträffande, jag funderade på vad jag skulle blogga om idag på väg till jobbet och Johanna satte fingret på samma sak som jag tänkte då, att det går inflation i uttryck och jag tänkte just vad jag skulle skriva som rubrik istället för ”Happy Friday”. Kom inte på något revolutionerande, förr skrev jag ju alltid”Äntligen Fredag” men har inte något bra alternativ som känns nytt och otjatigt. Kommer ni på något kan ni väl lämna en kommentar!

Idag var jag tvungen att landa lite grejer på jobbet innan jag verkligen ”hörde helg” så familjen åkte före ut till Torpet och jag tog bussen. Så turligt att det bara är en skogspromenad från närmaste hållplats till stugan. Det märks ändå att det är höstdagjämning för det var nästan redan kolmörkt när jag kom fram strax efter 19.00.

Den här helgen stänger vi till för vintern, kör hem sånt som mössen kan förstöra i uthusen och sätter på värmen för att hålla stugan runt tio plusgrader hela vinternhalvåret. Det mår gamla hus bra av.

Fyrtornet somnade och vi fick tapasmiddag i soffan framför brasan. Fint så. Imorgon ska jag åka och kolla på ett brädgolv hittat på Blocket, håll tummarna för att det är något för Hundraåringen.


Foto: Sara Zetterström


Fyrvägen 71, Löttorp

Little Miss Fix It

fyrvagenoland07

Från ett häftigt boende till ett annat för med en kollega vars man jobbar som mäklare och en annan som kite-surfar mycket på norra Öland och jag själv som älskar speciella byggnader så seglade såklart Högby fyrmästarbostad upp som samtalsämne på fikat häromdagen. Det är dödsboet efter konstnären Stephan Lundh som är till salu. Drömmigt värre med en väg ut på ett rev och ett fantastiskt gammalt hus från 1800-talet som påminner om ett franskt vinslott byggt med svart skiffertak och väggar av öländsk sandsten. Med över 33 000 visningar på Hemnet samt att det ryktas att flertalet kändisar intresserar sig för huset så kommer försäljningen troligen inte passera förbi åtminstone lokaltidningen obemärkt och priset lär väl så gott som fördubblas. Fler bilder och en liten film att njuta av finns här.

fyrvagenoland01 fyrvagenoland02

Den här hallen hamnar rakt i inspirationsmappen för en ny entré i Hundraåringen. Så otroligt vackert stengolv med fris. Tänk om man hade kunnat köpa det med hundratjugoårig patina bara…

fyrvagenoland03 fyrvagenoland04 fyrvagenoland05 fyrvagenoland06 fyrvagenoland07

Foto: Mäklarbilder via Pontuz Löfgren


Kvällen hos gamla skolkompisar

Little Miss Fix It

littlemissfixit_krankelosa07

Ni som följt mig ett tag minns kanske att Jesper drog med mig på en husvisning förra sommaren? Det var en gammal skola ett par mil utanför Kalmar som såldes. Vi var inspirationsspekulanter. Inte seriösa husletare/köpare egentligen utan mest nyfikna i allmänhet på objektet i fråga men det hindrade ju oss inte från att vara längst kvar på visningen och hänfört gå runt och föreställa oss ett liv i den gamla gigantiska byggnaden, jag övervägde t o m att sälja Torpet till förmån för en ungefär 10 gånger större fritidsbostad.

Det var ganska många andra som också var på den där visningen och eftersom vi inte var i köpar-inställning kunde vi kosta på oss att fraternisera med andra spekulanter a k a fienden. Två av dem var Eric och Monika som nu när de fått barn bestämt sig för att lämna livet i Köpenhamn och flytta tillbaka till Erics hembygd. Vi möttes i den gamla skolsalen och klickade omgående, åtminstone så fort vi sade att vi inte hade för avsikt att köpa deras drömkåk. And the rest is history. Sedan i våras bor de i denna fantastiska byggnad och håller på att varsamt renovera den. Och SOM det finns att göra, om ni tycker att vi tar på oss galna projekt så är både Torpet och Hundraåringen en picknick i parken i jämförelse. Hela Hundraåringens bottenplan ryms för övrigt i ovan nämnda skolsal insåg vi dessutom idag.

För vi var precis där på ett ovanligt vardags-häng. Varför umgås man inte mer på vardagar tänker jag istället för att proppa helgerna fulla och ses mer sällan? Visst, alla blir fort trötta i allmänhet och dagiskids i synnerhet men vilken fantastisk guldkant på tillvaron att äta middag och skratta tillsammans i ett par timmar. Vietnamesiska vårrullar stod på menyn och det var precis lika gott som det ser ut.

Lyllos att ha en egen skoltavla modell större att rita på tyckte Boosan. Och visst, li-ite tröttare än vanligt kommer vi nog vara imorgon, men så värt.

littlemissfixit_krankelosa07 littlemissfixit_krankelosa06 littlemissfixit_krankelosa05 littlemissfixit_krankelosa04 littlemissfixit_krankelosa03littlemissfixit_krankelosa01 littlemissfixit_krankelosa02

Foto: Sara Zetterström



Annons