Hurra! Ett regnmoln, inomhus!

Helgen som gick hade Boo och jag för oss själva, Jesper hade en hipstrig helg i torpet med några kompisar – drack nördig öl, grillade egensnickrad korv, fiskade och så ni vet. Jag passade på att fixa några grejer, måla lite på skåpet, byta flera av kökshandtagen osv. Sånt som är helt omöjligt att göra Läs Mer »

Hurra! Ett regnmoln, inomhus!

Helgen som gick hade Boo och jag för oss själva, Jesper hade en hipstrig helg i torpet med några kompisar – drack nördig öl, grillade egensnickrad korv, fiskade och så ni vet. Jag passade på att fixa några grejer, måla lite på skåpet, byta flera av kökshandtagen osv. Sånt som är helt omöjligt att göra med en svårroad 38-åring runt benen men som en 3-åring gärna hjälper till med. Munnen går i ett på hon miniversionen av mig och historierna är oändliga, precis som frågorna. Mitt emellan “Varför heter det hårstrå?” till att hon inte kunde tvätta händerna eftersom då skulle ju inte alla kompisarna på förskolan hinna se indianerna som hon ritat på fingrarna så började det i fantasin plötsligt regna något alldeles förskräckligt inomhus. Paraplyet åkte fram och då kom jag på att jag glömt att berätta för er när det faktiskt gjorde det, på riktigt.
 
Det var sista fredagen innan semestern. Sista dagen att hinna med allt det där som skulle avslutas innan en ocean av familjetid och lika många äventyr väntade. En stressig morgon med en threenager to be är allt annat än en picnic i parken och tålamodet var pressat som om det vore lakan på Emirate Palace Hotel. Efter att slaget om tandborstningen utspelat sig (ge alltid ditt barn två (eller hur många våningsplan med badrum ditt hus har) likadan tandborstar och se till att det alltid finns en på varje) och jag stod som förlorare i argumentationen om varför vi inte skulle lägga tid på att leta efter den rosa med katter när det fanns en orange med giraffer på tillgänglig, väntandes i hallen medan Boo sprang upp på övervåningen för att hämta sin triumf. Jag hörde ett svagt brus starta och tänkte att hon satte på fläkten när hon tände på lilla toaletten, en sådan som stänger av sig själv efter tio minuter. På ett ögonblick var hon så nere igen och inom ett par minuter och ett (tro det eller ej) smärre rekord i dental samarbetsvillighet var vi så äntligen på väg ut genom dörren.
 
Med handen på tryckaren uppfattar mina hörselgångar ännu ett ljud, ett annat – obekant ljud och jag går in igen och försöker lokalisera det nya ljudet.
 
Dripp, dripp dripp
Dro-o-opp
Dripp dropp dripp dropp
Dro-o-opp
 
Synen som möter mig passar i vilken skräckfilm som helst för en nybliven villaägare. Det fullkomligen REGNAR genom taket, mitt i huset, från övervåningen och ner i köket.
I en takt som gott och väl kunnat utmana Usain Bolt fullkomligen flyger jag uppför trappan och möts av en allt annat än droppande liten kran. Den fullkomligen sprutar ur sig vatten och eftersom de oaktsamma föräldrarna lämnat proppen framme så är det ju även handfatet som bidrar till spridningen av vattnet som svämmar över alla kanter och ut på golvet. Vi pratar ett toalettutrymme som inte sett en hantverkare (i tjänst) sedan -77, ett handfat modell större som med tiden börjat hänga betänkligt framåt så att avrinningen “livar” med framkant, ett plastgolv lagt utan svensk standards krav på tätskikt och en blandare långt ifrån dagens moderna luftblandande modeller. Här kom det vatten och det med besked. Imponerande snabbt stängde jag av flödet och slet åt mig lite badhandukar och torkade upp det mesta precis innan det rann över tröskeln. I samma takt sprang jag sen ner med ännu några badlakan för att rädda det som räddas kunde i köket.
 
Jag kommer troligtvis aldrig glömma scenariot när jag ligger där i en sjö på golvet med vattnet fortfarande droppandes från taket, det är så fel alltsammans och tusen tankar far genom huvudet Täcker försäkringen detta? För visst tecknade vi en hemförsäkring vid flytten? Tänk om vi hade hunnit gå hemifrån då hade inga handdukar i världen hjälpt- nej då hade vi snarare vattenskadat södra Kalmar. Undrar vad man isolerade med för hundra år sedan och är det vattentåligt?
 
Bredvid mig står en treåring. Eller står förresten, hon fullkomligen h o p p a r  j ä m f o t a  a v  g l ä d j e så det plaskar om jympadojjorna och utbrister: -Hurra! Ett regnmoln, inomhus! Och springer sen direkt och hämtar sina armpuffar och gosekatten som också vill bada.
 
En vet ju aldrig när det finns en livs levande sjö i köket igen.
 
När försäkringsbolaget (pjuh, vi hade en försäkring) är kontaktat och skaderegleraren ska komma efter helgen hinner jag förhoppligen tänka: What if det är vattenskadat, hela alltet!? Bye bye aprikosbeige vävtapet, sayonara blå plastmatta, hej då furutak, bastulookie och sjuttiotalsporslin till det facila priset av en självrisk? Highkick!
 
Men sån tur har vi förstås inte. Inte en tillstymmelse till fuktutslag minsann, toarummet står där snustorrt i all sin aprikos/blåa glans. Jo för det är liksom fördelen med Hundraåringar menar försäkringsgubben, de är så att säga självdränerande.
 
Nehej du tänker jag, det enda som är självdränerande i ett gammalt hus är minsann renoveringskontot.
 
[ o ]: Sara Zetterström

5 kommentarer på "Hurra! Ett regnmoln, inomhus!"

  1. Marja skriver:

    🙂 Så dramatiskt och roligt (Boos reaktion då menar jag, det andra är ju bara jobbigt) på en och samma gång. Har själv en pratglad 2,5-åring och man får ta sig tid att njuta av deras uuuunderbara reaktioner och kommentarer i de mest prekära situationer.

  2. Tove Lindgren skriver:

    Hejsan,
    Jag heter Tove Lindgren och jobbar med ett företag som hjälper bloggare att få betalt för att skriva valfria inlägg inom passande ämnen.
    Om du kan tänka dig att skriva ett inlägg mot betalning så får du gärna maila mig på tove.lindgren@pvmmedia.com så kan jag skicka ett exempel på ämne och ersättning.
    (Även ni andra som driver bloggar är välkomna att kontakta oss).
    Mvh, Tove

  3. Anonym skriver:

    Vilket sött paraply!

  4. Åååååååh, herreGUD. Förstår de kluvna känslorna, vi har ju bara en yster 80+-åring att ta hand om men visst är vårt renoveringskonto alldeles ruskigt väldränerat det också efter två år i kåken. Och då finns det en DEL kvar, om en säger. Kram!

  5. […] De första två-tre dagarna bestod egentligen bara av rivningsarbete. Först all lös inredning, toalett och handfat och sedan evinnerlig vävtapet (i centimeterstora bitar) och golvmatta. Och när det kommer till Hundraåringar så vet man aldrig riktigt vad som väntar under arbetets gång. Som att det inte finns några ballofixkranar what so ever och att installera sådana liksom blir steg ett för att undvika fler regnmoln inomhus. […]


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Annons

Hemma Hos Mig

  • Hundraåringen

    Kanske har jag nämnt det förr men det är så himla häftigt att jag bara måste skriva ner det mer utförligt, dessutom passar det bra då jag kom över en gammal bild på vårt hus Hundraåringen häromdagen. 2007 lämnade vi ö-livet på Gotland för en permanent tillvaro i vår nya hemstad Kalmar. Eller nygamla får Läs Mer »

  • Senaste nytt

    I somras köpte jag ju en oljelampa till Torpet. Det är så himla mysigt med den typen av belysning tycker jag och redan där i Lysekil tittade vi på en storebror till Hundraåringen utan att göra slag i saken. Tidigare i veckan var Jesper och klippte sig och överraskade mig med att förutom nyfriserad komma Läs Mer »

  • Hörde jag torparhelg?!

    Ett lustigt sammanträffande, jag funderade på vad jag skulle blogga om idag på väg till jobbet och Johanna satte fingret på samma sak som jag tänkte då, att det går inflation i uttryck och jag tänkte just vad jag skulle skriva som rubrik istället för “Happy Friday”. Kom inte på något revolutionerande, förr skrev jag ju Läs Mer »

  • Happy Friday!

      Hur fort gick den här veckan? Plötsligt sitter jag här efter en tidig grillmiddag och har hela helgen framför mig igen. Den kommer bestå av listmålning på hemmaplan och middagsbjudningar på bortaplan. Idag cyklade jag inte förbi min favoritblomaffär Blomman för dagen på vägen hem för helgbuketten från förra veckan är fortfarande fantastiskt fin! Jag Läs Mer »